surprises
Jag kommer ihåg namnet på byn Liv; Kärleken!
När jag hittar tre sekunder efter varandra så plingar jag. (fö så får jag en ny mobil på fredag)
Igårkväll fick jag veta att jag skulle jobba hela dagen idag. Åh så jag älskar överraskningar!
Fast det gör inte så mycket för det är inte pangväder idag och då hinner jag städa lite (mer än vanligt).
Eliot har varit ett monster, två gånger har han fått stå i sitt rum och skrika av sig. I eftermiddag ska jag vara lite psykolog och försöka ta reda på vad som är hans problem.
Annars så lunkar det på. Pappa och bror kommer på fredag så då åker vi iväg nånstans igen, skönt med lite avbrott, igen.
Och just det!
Grattis grattis på födelsedagen moster lilla! Eftersom du behagar att åka till Skellefteå får du inget kort i brevlådan (någon anledning måste jag ju komma på). Men Skellet är ju inte helt fel kan jag tycka!
/Johanna Jonsson, direkt från Nice
När jag hittar tre sekunder efter varandra så plingar jag. (fö så får jag en ny mobil på fredag)
Igårkväll fick jag veta att jag skulle jobba hela dagen idag. Åh så jag älskar överraskningar!
Fast det gör inte så mycket för det är inte pangväder idag och då hinner jag städa lite (mer än vanligt).
Eliot har varit ett monster, två gånger har han fått stå i sitt rum och skrika av sig. I eftermiddag ska jag vara lite psykolog och försöka ta reda på vad som är hans problem.
Annars så lunkar det på. Pappa och bror kommer på fredag så då åker vi iväg nånstans igen, skönt med lite avbrott, igen.
Och just det!
Grattis grattis på födelsedagen moster lilla! Eftersom du behagar att åka till Skellefteå får du inget kort i brevlådan (någon anledning måste jag ju komma på). Men Skellet är ju inte helt fel kan jag tycka!
/Johanna Jonsson, direkt från Nice
bloggtorka
Hej världen. Eller rättare sagt cybervärlden.
Nu har jag varit ett tag i den riktiga världen och bara haft det bra.
Efter att family for hem lyckades jag med 15 timmars övertid på tre dagar för att sedan få lite semester under helgen med mamma i St Tropez. Eller semester och semester, snarare träningsläger. I söndags promenerade vi 1,8 mil. Jag masade mig fram och mamma skuttade glatt. Hon är som hon blev och tack och lov för det. Solen sken och jag doppade mina slitna fötter i det, än så länge, lite kyliga Medelhavet.
Igår åkte jag hem, jag har ju inte semester hela tiden. Men eftersom jag har studieuppehåll så är jag jätteledig idag ända fram till kl 17. Rolig som jag är tänkte jag städa mitt rum och flytta in igen. Ingrids föräldrar flyttade ju ut för två veckor sedan och jag har fortfarande inte fått ordning på en endaste liten sak. På så vis lär jag kunna hålla mig sysselsatt både länge och väl. Och om jag skulle råka vara oväntat snabb så har jag ett strykberg.. Oroa er inte, jag tar det aldrig lugnt!
Förra veckans händelse är en sorglig historia. Min mamma hade bjudit mig på fika på piren (jättemysigt. Jag har världens bästa mamma). Vi satt där i godan ro då min mobil fick för sig att bada lite. Sagt och gjort, den glider ur min ficka och faller ner mellan alla jättestora stenar, rakt ner i vattnet. Jag vill ju inte vara sämre så jag for efter, lyckades hitta ett hål som var tillräckligt stort för att jag skulle kunna åla mig ner och jo. Där låg den busiga telefonen och skvalpade förnöjt mellan några stenar, drygt 1,5 meter ner. Jag fiskade snabbt upp min kompis som vid det laget darrade av skräck och flög sedan tillbaka upp på stenarna (jag kommer inte ihåg hur jag lyckades ta mig upp men upp kom jag). Herr telefon har fortfarande inte riktigt återhämtat sig så därför kommer det nog att ske ett utbyte om några veckor (tusen tack mormor).
Vad har vi då lärt oss av detta? Jo, sitt aldrig på en pir vid Medelhavet en solig dag om din mobiltelefon är alldeles extra förtjust i att bada. Det slutar aldrig väl...
Därför, om man nu hemskt gärna vill skicka ett sms till mig så går det bra till mitt svenska nummer. Då kommer jag även att kunna läsa det, vilket ju alltid är en fördel!
Nu ska jag ta itu med städningen, dammråttor - här kommer jag!
/Johanna Jonsson, direkt från Nice
Nu har jag varit ett tag i den riktiga världen och bara haft det bra.
Efter att family for hem lyckades jag med 15 timmars övertid på tre dagar för att sedan få lite semester under helgen med mamma i St Tropez. Eller semester och semester, snarare träningsläger. I söndags promenerade vi 1,8 mil. Jag masade mig fram och mamma skuttade glatt. Hon är som hon blev och tack och lov för det. Solen sken och jag doppade mina slitna fötter i det, än så länge, lite kyliga Medelhavet.
Igår åkte jag hem, jag har ju inte semester hela tiden. Men eftersom jag har studieuppehåll så är jag jätteledig idag ända fram till kl 17. Rolig som jag är tänkte jag städa mitt rum och flytta in igen. Ingrids föräldrar flyttade ju ut för två veckor sedan och jag har fortfarande inte fått ordning på en endaste liten sak. På så vis lär jag kunna hålla mig sysselsatt både länge och väl. Och om jag skulle råka vara oväntat snabb så har jag ett strykberg.. Oroa er inte, jag tar det aldrig lugnt!
Förra veckans händelse är en sorglig historia. Min mamma hade bjudit mig på fika på piren (jättemysigt. Jag har världens bästa mamma). Vi satt där i godan ro då min mobil fick för sig att bada lite. Sagt och gjort, den glider ur min ficka och faller ner mellan alla jättestora stenar, rakt ner i vattnet. Jag vill ju inte vara sämre så jag for efter, lyckades hitta ett hål som var tillräckligt stort för att jag skulle kunna åla mig ner och jo. Där låg den busiga telefonen och skvalpade förnöjt mellan några stenar, drygt 1,5 meter ner. Jag fiskade snabbt upp min kompis som vid det laget darrade av skräck och flög sedan tillbaka upp på stenarna (jag kommer inte ihåg hur jag lyckades ta mig upp men upp kom jag). Herr telefon har fortfarande inte riktigt återhämtat sig så därför kommer det nog att ske ett utbyte om några veckor (tusen tack mormor).
Vad har vi då lärt oss av detta? Jo, sitt aldrig på en pir vid Medelhavet en solig dag om din mobiltelefon är alldeles extra förtjust i att bada. Det slutar aldrig väl...
Därför, om man nu hemskt gärna vill skicka ett sms till mig så går det bra till mitt svenska nummer. Då kommer jag även att kunna läsa det, vilket ju alltid är en fördel!
Nu ska jag ta itu med städningen, dammråttor - här kommer jag!
/Johanna Jonsson, direkt från Nice
sol och barn
Semestern är över. Familjen har återvänt till Svedala, förutom mamma som håller på att konvertera till fransyska.
Sammanfattningsvis kan man säga att vi har sett allt och lite till, kul det varit och jag är innerligt jätteglad för att mamma fortfarande är kvar. Inte bara för att hon hjälper mig att städa, utanför att hon är min alldeles egna mamma!!
Barnen är fortfarande jättesöta. Just nu sitter de som klistrade framför Emil i Lönneberga och vi ska nog stå ut med varandra ett tag till!
Idag har det varit 20 varma grader och hemskt soligt. Sånt gillas!
Vi hörs.
/Johanna Jonsson, direkt från Nice
Sammanfattningsvis kan man säga att vi har sett allt och lite till, kul det varit och jag är innerligt jätteglad för att mamma fortfarande är kvar. Inte bara för att hon hjälper mig att städa, utanför att hon är min alldeles egna mamma!!
Barnen är fortfarande jättesöta. Just nu sitter de som klistrade framför Emil i Lönneberga och vi ska nog stå ut med varandra ett tag till!
Idag har det varit 20 varma grader och hemskt soligt. Sånt gillas!
Vi hörs.
/Johanna Jonsson, direkt från Nice
